Upp och ner

Blö blö blö! Ligger här hemma i soffan och är sjuker.. Känner mig febrig och har ont i öron och bihålor. Låg hela dagen igår oxå. Idag vart jag så illa tvungen att pallra mig till affären (jobbigt!), men tänkte lyxa till det nu när jag är sjuk så köpte tekakor och o´boy som jag ska mumsa på till lunch tänkte jag. Helt tillåtet när man är sjuk tkr jag! Senare sen ska jag se om jag orkar göra lax till middag.

Annars då? Förra veckan vart helt upp och ner för mig.. Var i Sthlm onsdag till torsdag med Emma och kollade på Nickelback. Helt f*cking awesome konsert!! Vilken närvaro och publik kontakt - wow! Gick runt som på moln hela torsdagen sen. Eftersom det bara blev en väldigt kort visit i storstaden hann vi inte med så mkt, men avnjöt iaf en mkt god middag på Drottninghof innan konserten. Mums!

Fredagen var en jobbig dag.. Mamma ringde vid 11 och berättade att min fina lilla Junior inte levde längre. (fy, börjar gråta här igen) Hon hade varit framme hos honom och han hade legat på sidan och inte reagerat alls när hon tog i buren eller pratade med honom, och han såg inte ut att andas alls. Vid 3 när jag kom hem beredd på att mötas av hans lilla livlösa kropp så lyfter han på huvudet. (trillade nästan baklänges av chocken) Men mer än så fixade han inte, han sprattlade till med frambenen som ett försök att resa sig men bakre delen av kroppen rörde sig inte alls. Jag tog Junisen i famnen och vi åkte i ilfart till veterinären som konstaterade att njurarna lagt av och det enda som fanns att göra var att låta min lilla älskling somna in för gott. Det går inte att beskriva känslan, och det finns många som tkr det är löjligt "det var ju bara en kanin", men fy vad jag grät. Har ju varit med enda sen han föddes och det är över 9 år sedan. Min lilla chihuahua (L) Är glad att jag fick chansen att säga hejdå till honom och se att han faktiskt inte led till döds. Usch, tårarna rinner här.. Tänk att en liten kanin (djur överhuvudtaget) kan betyda så himla mkt.

Så som sagt, förra veckan kändes som en bergodal bana. Att få träffa Emma igen och se Nickelback var helt fantastiskt! Lilla Junior kmr jag alltid sakna, liksom Vicky som oxå somnade in i september 9 år gammal.. Jag har haft en enorm tur som har fått ha dem hos mig så länge! Till och med veterinären sa att 9 år är riktigt gammalt för en kanin, och att dem dessutom varit friska är helt enormt. Men visst är det tomt.

Nu ska jag krypa ner i soffan igen och mumsa tekakor. Hoppas ni kmr undan höstens förkylning! Puss!